Vägledning

Kommentar om vägledning

Bloggens erfarenhet är att begreppet “vägledning” används för en mängd skiftande omoss-bjornbarinsatser i samband med validering, utbildning och arbetsmarknadsfrågor. Oklarheter om den faktiska innebörden av “vägledningsinslag i validerings-processen” leder lätt till missförstånd vid kvalitets- och processbeskrivning. Vägledning bör exempelvis kunna urskiljas bland besläktade insatser så som “coachning”, information, administration, mäklande verksamhet osv.

För att identifiera sådana möten som leder en person vidare i sin planering eller påvisar nya möjligheter att förbättra sin situation utgår vi från följande kännetecken som kriterier  att mötet har karaktären av vägledning:

  • att det föreligger/upplevs ett problem att lösa eller förstå
  • att utgångspunkten är personens självbild
  • att syftet är en förändring av attityd eller handlingsberedskap
  • att kontakten har formen av dialog
  • att den som vägleder gör det i en professionell roll till vilken man kan knyta förväntningar på opartiskhet, ansvar, kompetens, integritet osv.

Naturligtvis är detta ett grovt tillyxat sätt att beskriva vägledning men mycket talar för att det är en enkel, vardagsnära utgångspunkt, närmast av typen “minsta gemensamma nämnare”, som behövs för att underlätta samsyn i frågan.